Jeg elsker Knutna Nävar. Har jeg sagt det? Jeg ELSKER dem.

“Vi sjunger en sång som sprids över världen
till fri republik och förtryckarens stat
Den ropar ett namn som håller oss sammen
Den sjunger om Stalin, vår vän och kamrat“

 

“Som ung kom du inn i fabriken
och du var inte människa sen
Du fjättrades vid mekaniken
på livstid korsfäst vid den
Du er blott en del av maskinen
et nödvendigt dött supplement
som startspaken eller bensinen
en avvägd driftkostnadsprocent“

 

“Framåt kamrater, Vietnams soldater
Vi försvarar vårt land mot krig och nöd
Imperalisterna slår vi tilbaka
Deras angrepp skall bli deras död“

Altså, jeg er kär i revolusjonær musikk. Jättekär. Dette er fantastisk. Jeg drömmer meg bort til en tid hvor tanken  om revolusjonen gjorde folks hjerter varme.